Censur inom bloggvärlden

Efter att ha försökt publicera kommentar i flera år på olika politiska bloggar kan jag, sorgligt nog, konstatera följande:

Högerbloggar censurera mig mycket sällan.

Västerbloggar är mycket snabba att censurer mig.

Jag har inte varit otrevlig eller kommit med okvädningsord. Däremot har jag inte sällan kommit med skarpa argument som jag vet har varit svåra att ge svar på. Jag bemöts ungefär som Salman Rushdie och hans Satans Verser. Rushdie ställde ett antal mycket goda frågor kring Islam. Han använde logik när han gjorde det. Han läste Koranen och konstaterade att vad många inom Islam ägnar sig åt inte har stöd inom religionen. Så hur reagerade då den Islamiska staten Iran? Jo, eftersom de inte kunde svara på frågorna så förbjöd de frågorna.

Tyvärr är extrema islamister inte ensamma om detta. Viljan att censurera och förbjuda människor som ställer svåra frågor verkar universell. Människor har dock en fri vilja. De kan välja att tillåta frågan, och helt enkelt inte ge ett svar, om de inget svar har.

Liberalismen förespråkar allas rätt till en åsikt. Många vänsterbloggare säger sig förespråka samma sak. Det talas vitt och brett om åsiktsfrihet och demokrati. Men när det väl kommer till kritan finns det inga som är så villiga att censurera och radera inlägg som de med vänsteråsikter.
Om man ser till socialismens historia och hur den faktiskt tillämpats så blir man ju inte förvånad. I alla länder, och jag menar alla, som socialismen tillämpats har censuren och åsiktsförtrycket alltid succesivt, eller ibland som en direkt konsekvens av en revolution, blivit en realitet.

Så småningom leder det alltid till hårdare och hårdare tag i form av förtryck, fängelse och avrättningar och inte alltför sällan till massmord.

Det som jag finner intressant är att tendens finns där så tidigt hos så många. I dagens samhälle är det inga eller få bloggare som förespråkar en återgång till 1900-talets kommunistiska stater. Men tendensen är så tydligt även på människor uppväxta och uppfostrade med åsiktsfrihet och demokrati. Om Sverige en dag skulle få en större majoritet, eller för den delen "gå under" i en kommunistisk revolution, är det just den typen av människor som kommer ta över som historiskt tagit över i alla andra kommunistiska revolutioner. Så varför skulle resultatet bli annorlunda?