onsdag 14 oktober 2009

Omskärelse av barn

Jag förstår inte varför så många måste komplicera en så enkel fråga som den om manlig och kvinnlig omskärelse.

Alla människor måste ha rätt att bestämma över sin egen kropp, män som kvinnor. Ingen människa har rätt att tvinga någon annan människa att omskära sig.

Så enkelt är det, varken mer eller mindre.

Kan inte tänka mig att någon i denna debatt inte skriver under på dessa mycket enkla och fundamentala principer.

Konsekvensen måste rimligen bli att alla vuxna människor som vill bli omskurna, som bekostar ingreppet själva samt hittar läkare som är villiga att utföra ingreppet också kommer bli omskurna.

Konsekvensen blir också att inga föräldrar får tvinga icke myndiga barn till stympning av något av barnets kroppsdelar. Detta oavsett om det är armar, öron, händer, blygdläppar eller förhud.

Det hela är således mycket enkelt. Vänta tills barnen är myndiga. Låt den vuxna individen sedan själv besluta om sin kropp. Tvinga inte omgivningen att betala för ingreppet. Tvinga inte en läkare att utföra ingreppet.

Att inte ge sig på barn, att inte utföra kirurgiska icke reversibla förändringar av barns kroppar måste ju vara en universell rätt för alla barn.

Rätten att få vara barn. Rätten att få utvecklas i fred. Rätten att när barnet har blivit vuxen få ha en oförstörd kropp. Inte en kropp som samhället givit somliga laglig rätt att stympa.

Rätten för varje vuxen att få bestämma över sin kropp. Rätten att stympa sin kropp om man vill.

Rätten för skattebetalarna, du och jag, att inte tvingas betala för icke medicinska ingrepp, oavsett om det är bröstförstoringar eller blygläppsbortagande.

Rätten för läkare att inte tvingas stympa människor. Rätten för läkare att inte tvingas frångå sin ed.

Frågan om kirurgiska ingrepp av annat än medicinska skäl på barn är egentligen väldigt enkel. Detsamma gäller samma fråga för vuxna.

Handen på hjärtat, hur många kommer tycka att det är en bra idé att stympa sin kropp när man är vuxen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar